Vilopulsen avslöjar risken att dö i förtid

En vilopuls på över 75 slag per minut innebär en fördubblad risk att dö i förtid, i alla fall om man är en man född i Göteborg år 1943. En intressant studie har nyligen publicerats där sambandet mellan vilopuls och risken att dö har undersökts.

När vi examinerar studenter i idrottsfysiologi har vi en återkommande fråga som brukar vara med nästan varje år i olika former. Frågan är följande: om du har två personer och behöver avgöra vem av dessa som har bättre kondition och du har tillgång till en motionscykel hur gör du?

Det korrekta svaret är att man låter dessa personer cykla på samma, relativt lätta belastning, den som har lägre puls är bättre tränad. En klassisk effekt av konditionsträning är nämligen lägre hjärtfrekvens på submaximala belastningar och i vila. Orsaken är enkel – större mängd blod i kroppen samt större och starkare hjärtmuskel gör att mer blod pumpas ut i kroppen vid varje hjärtslag. Eftersom kroppen behöver en viss mängd blod per minut behövs det färre hjärtslag för att få ut den önskvärda minutvolymen. Med andra ord, ju bättre kondition man har desto lägre vilopuls har man. Hjärtfrekvens på 50-100 slag per minut anses ligga inom det normala intervallet.

Samband mellan vilopuls och risken att dö

En intressant studie där sambandet mellan vilopuls och risken att dö har undersökts publicerades nyligen i tidskriften Open Heart. Studien bygger på ett slumpmässigt urval av män (50+) födda i Göteborg år 1943.

År 1993 undersökte man 798 män som fick fylla i frågeformulär och genomgå en fördjupad medicinsk undersökning som innefattade bestämning av vilopulsen. Därefter delade man in alla deltagare i tre kategorier: med vilopulsen under 55 slag/minut, 56-65 slag/minut, 66-75 slag/minut samt över 75 slag/minut. Undersökningarna upprepades åren 2003 och 2014.

Det har visat sig att personer som 1993 hade vilopuls på över 75 slag/minut hade dubbelt så hög risk att dö av alla möjliga orsaker jämfört med de som hade vilopuls på under 55 slag/minut år 1993. De personer vars vilopuls inte har förändrats mellan 1993 och 2003 hade 44% lägre risk att utveckla hjärt-kärlsjukdomar jämfört med de som hade fått högre vilopuls. Varje ökning med ett slag/minut från 1993 var associerad med 3 % högre risk att dö av alla orsaker, 1 % högre risk för hjärt-kärlsjukdomar och 2 % högre risk för kranskärlssjukdom.

Högre vilopuls indikerar låg träningsstatus

Epidemiologiska studier av detta slag kan ju aldrig fastställa huruvida den ena faktor orsakar det andra, utan bara konstaterar huruvida det föreligger ett samband mellan två faktorer. Det är ju knappast troligt att hög vilopuls i sig orsakar död av alla möjliga orsaker. Snarare är det så att högre vilopuls indikerar låg träningsstatus. Det är just låg träningsstatus som orsakar hälsoproblem och därmed ökad risk att dö i förtid.

Ett spännande fynd i den aktuella studien är att en ökning av vilopulsen indikerar sämre hälsa och ökad risk att bli sjuk och dö. Det är välkänt att fysisk aktivitetsnivå brukar sjunka ganska drastiskt efter 50-års ålder. Men om man fortsätter träna och röra på sig och inte uppvisar en ökning av vilopulsen så ligger man mycket bättre till enligt den här undersökningen.

Hur du kan påverka vilopulsen

Dessa rön är ju knappast förvånande men de tydliggör på ett väldigt överskådligt sätt vad träning och träningsstatus innebär för en människas hälsa. Kan det vara tydligare än att få veta att man har dubbelt så hög risk att dö? Det trevliga i sammanhanget att det inte krävs så mycket tid och ansträngning för att få ner sin vilopuls. Det räcker med 4-6 veckors träning några gånger i veckan för att sänka vilopulsen med flera slag per minut. Det förklaras av att man på den här korta tiden kan öka mängden blod i kroppen med uppåt 15-20 %. Då behöver inte hjärta slå så ofta. Det är alltså fullt möjligt att på några månader förflytta sig från den farligaste vilopulsgruppen till den säkraste.

Impact of changes in heart rate with age on all-cause death and cardiovascular events in 50-year-old men from the general population

Xiao-jing Chen, Salim Bary Barywani, Per-Olof Hansson, Erik Östgärd Thunström, Annika Rosengren, Constantinos Ergatoudes, Zacharias Mandalenakis, Kenneth Caidahl och Michael Lx Fu

Länk till artikeln